Kategoriarkiv: Sjuk

Sjukhus

I måndags, den 5:e september. Så hade jag tid hos hälsocentralen, för att lämna prover på långtidssockret. På tisdagen, ringer min diabetessköterska och sa att jag måste komma till hälsocentralen NU! Hade långtidssocker på 130! Så det blev kontroll och nya prover och fick även väga mig. Deras våg och min väger lika, det känns skönt. Sedan fick jag en remiss till akuten.
Trodde i mitt stilla sinne, att jag skulle slippa få göra Corona testet. Men icket. Jag viftade bara lite med armarna 😀

Fick komma hem från sjukhuset i fredags. Peppar, peppar behöver jag inget insulin än. Och läkaren trodde inte jag skulle behöva det. Fick en till tablett.
Annars mår jag bra.


Medans jag väntade på akuten, för att få komma upp till avdelningen, satte de in ett dropp.

Home sweet home!

Detta blir ett inlägg utan bilder. Men det ska nog gå bra det med, även om det är lite tråkigt.

Måndagen den 28:e februari 2022, åkte jag först buss upp till Luleå. Där fick jag vänta en sund, på bussen, som skulle ta mig till Gällivare. Tur det var fint väder, så jag kunde stå ute i solen och vänta. Eftersom jag inte hade åkt denna linje förut, så vågade jag inte vänta i vänthallen. Resan upp gick bra, såg hela 4 renar! Kom fram till Gällivare och patienthotellet halv sju på kvällen. Så det var bara att boa in sig i hotellrummet och sedan gå ut i matsalen och göra den sista måltiden. Jag hade tid för op kl 7 på morgonen den 1:a mars.

Operationen tog 2 timmar. Allt har gått bra. Dock tål jag tydligen inget antibiotika. Som i Sunderbyn, blev jag illröd i huden och klåda from hell. Så nu vet jag det.
Tisdag kväll fick jag feber. Den gick sedan upp och ner. Från 39 så ner till strax under 37. Den natten sov jag med 7 st täcken och frös!!!
Matlusten har inte varit någon höjdare. Men å andra sidan är inte sjukhusmaten det heller.
Magen är fortfarande svullen och kan så vara i någon månad. Så hade jag bråck i magen, från förra operationen.

Hår!

Sedan jag blev sju, lossnar det jätte massa hår. Bara jag drar fingrarna genom håret, så lossnar det stora tussar. Det är efter den stora dosen med dialys och av alla mediciner som jag fick, när jag låg på sjukhuset.
Det här är från morgonens borstning av håret. Det är ändå LITE, mot för vad som brukar lossna!

Upp & ner

Utan att jag bad om det…
Hamnade livet upp och ner…
Utan att jag ville det…
Hamnade livet upp och ner…
Allt rasade samman…
Marken försvann under mina fötter…
Livet blev ett stort svart hål…
Livet blev tomt och utan minnen…

Funderingar

Nu är det slut på den 3:e v som jag har varit hemma från sjukhuset. Det är fortfarande enormt svårt, att förstå och ta in, att det inte är så länge sedan jag var jätte sjuk! Hela december är ett blurr, minns ingenting!

Det svåraste nu, är motivationen att komma igång igen. Komma igång med motionen och kosten. Kosten borde inte vara några problem. Men inget smakar gott! Motionen är det värre med, när balansen och benen inte riktigt vill vara med.
Och hur hittar man motivationen i dessa corona tider, med att komma tillbaka med motion som jag ÄLSKADE att utföra, tex vattengympan i varmbassängen. Nu är allt stängt! Hur hittar man alternativ? Och att det ska vara så jäkla svårt, att ändra sina matvanor och levnads sätt! Blir så arg på mig själv!
Det är inte svårt att äta Frukost, lunch och middag. Eller att ge sig ut på en 30 min promenad. Det är frustrerande att inte kunna utföra motionen. Min största fasa, är att tänk om jag inte blir något bättre än vad jag är nu. Trappor är svåra att gå i, spec när det inte finns någon ledstång.

Jag vet inte, vad det är jag behöver, för att komma igång. Jag har alla verktyg man kan ha. Vill inte och vägrar hålla på med dieter. Det här handlar inte om att jag ska gå ner 15 kg i vikt till midsommar. Nej, det handlar om en livsstil, som jag kan leva efter.

Men hur återhämtar man sig efter en lång tids sjukdom? Efter att ha varit säng liggandes i 2 månader, att inte kunnat göra något själv? Hur kommer man i gång?

Mellan liv och död

Det har varit tyst här i bloggen, några månader nu. Detta kommer bli ett långt och väldigt jobbigt inlägg att skriva. Och ett inlägg, utan bilder.

Det var den 4:e oktober som min resa och allt ihop började. Jag skulle göra en operation, där slemhinnorna i murvelutten, skulle brännas bort. Då jag har haft väldigt jobbigt, när jag har mens. Besvären har varit humöret och kraftiga blödningar. Men slemhinnorna var för tjocka och jag blödde för mkt, så jag fick en ny tid den 19:e november. Så fick jag 2 sprutor som jag skulle ta i magen innan den nya op.

Operationen gjordes vid Piteå Älvdalssjukhus ( PÄS ) av en gynekolog läkare. Jag fick narkos. När jag kom till uppvaket, så hade de inte fått liv i mig efter 2 timmar. Jag var trött och ville stanna kvar. Svaret jag fick från personalen, var att jag var tvungen att åka hem, för de stängde nu och skulle själva sluta för dagen.
Helgen skulle jag och Lizzy, tillbringa hos och med mamma. Hon hade varit ensam så länge pga Corona. Vi skulle mysa och bara vara. Men det blev inte som vi hade tänkt.

Den 20 november, började jag må allmänt dåligt och började kräkas. Kräket var svart. Vi trodde att det kanske berodde på narkosen. Men kräkningarna höll i sig och jag fick inte behålla något. Så vi började tro att jag hade fått magsjuka.

Dagen efter, fick jag hjärtrusningar och kräktes fortfarande. Orkade ingenting. Och sa till mamma att hon fick ringa efter ambulans. Det blev en liten traumatisk upplevelse för oss båda, eftersom sist hon ringde efter en ambulans, var åt pappa. Och han kom aldrig hem igen.
Det sista jag minns, är när ambulanspersonalen kom och hämtade mig. Det blev akut färd med blåljus och hög hastighet till Sunderbysjukhus. Där jag opererades. Läkaren som lagade ihop mig, hade klockan mot sig. Han visste inte om jag skulle överleva operationen.

Gynekolog läkaren hade gjort ett 4 cm stort / långt hål i tjocktarmen, så bajset rann ut i kroppen, hon hade förstört båda äggstockarna och livmodern. Läkaren hann bara operera det akuta: Han tog bort äggstockarna och lagade tjocktarmen.
Sedan blev jag lagd i respirator direkt! Fick ligga nedsövd i 2 veckor. 2:a dagen, ringde läkaren efter mamma och min syster. Och sa att de måste komma upp NU. De visste inte om jag skulle överleva. Fick både lunginflammation, blodförgiftning i hela kroppen och sondmatades. Efter respiratorn, hamnade jag på IVA. Hela december svävade jag mellan liv och död.

Jag hade vätska i båda lungorna och drän sattes in. 2 st drän i varje lunga.
De hade svårt att hitta var infektionen satt och jag svarade knappt på antibiotikan, som jag fick. Så de fick prova många olika. Fick klåda över hela kroppen och fjällade och ömsade skinn, som en orm. Sakta, sakta blev jag piggare och mina värden blev bättre. Jag orkade vara vaken mer och mer. Till slut var jag så pass pigg, att jag fick flytta till kirurg avdelningen. Där jag låg till den sista veckan i januari, då jag fick komma till PÄS.
När jag skriver detta, har jag varit hemma i 2 dagar, det går ganska bra. Jag har hemtjänst och trygghetslarm.

I dag är jag väldigt tacksam över livet! Och att jag överlevde! Nu börjar en ny resa, med vila och återhämtning.

Operation

Operationen utfördes den 8:e oktober!
I slutet på februari i år, hade jag ÄNTLIGEN fått operationstid för att ta bort slemhinnorna i murvelutten. Men, Coronan satte stopp för den operationen, då alla ställdes in.
Så blev den ÄNTLIGEN av! Dock måste jag göra om operationen, om 2 månader, då Dr inte fick bort så mkt som hon hade önskat, då slemhinnorna hade varit så tjocka och jag hade blött så mkt. Men hon sa att hon förstod nu, varför jag har så besvärligt, när jag har mens! Ska få 2 sprutor, som gör att slemhinnorna blir tunnare. Den första får jag på onsdag.

¨
Står i väntrummet och tittar ut. Kan nästan skymta taket på mitt hus.


Man känner sig så himla ur sexig i dessa kläder! 😀


Rullas in till op. Sista gången jag tittade på kl, var den 13.15


Just kommit till uppvaket, kl är halv 3.


Ligger på uppvaket och har piggnat till. Får go fika. Tyckte det var snålt, att de inte serverade vare sig hamburgare eller lassagne! 🙁

Öron

Sedan i somras, har det varit tyst i öronen, när jag har gjort tryckutjämning. Sedan 2016, har jag rör i båda öronen. Tidigare, har det låtit som en dammsugare, när jag har gjort trycksutjämningen. Visade sig, att i det högra örat, var det en jätte blaffa till vaxpropp, som täppte igen öppningen till röret. Inte konstigt att jag inte har hört något, sedan i lördags! Var likadant i det vänstra örat, samt att båda rören hade lossnat. Dr tog bort rören och gjorde rent, detta får jag inte göra själv, när jag har rör, då jag kan förstöra innerörat. På det högra var det en lätt irritation och början till öroninflammation. Ska tillbaka, den 9:e december, då ska jag få nya rör!
Det vita till höger är röret, det gula nere till vänster är vax och klegg.

Grått

Har varit hos sjukgymnasten i dag. Blev 1 steg fram och 8 steg bak, i alla fall känns det så. Trodde inte att hon skulle få röra i armen / axeln, med tanke på smärtan jag har haft under denna vecka, men jag måste lita VÄLDIGT på hennes kunskap och förmåga! Men slutdomen, blev ett rejält bakslag! Från förra veckan, då rörligheten var 90 %, så var den nere på 70 % i dag och hon tyckte det kändes som att axeln hade farit ur läge igen 🙁 . Väntar nu att sköterska från ortopeden ska ringa upp. Det största bakslaget är, att från ha varit morfinfri i 4 veckor, få börja om igen och armen i mitellan!

Har varit gråmulet nu på morgonen och förmiddagen. När jag gick till vårdcentralen, så hade jag inte tänkt ta med mig paraplyet, men det var tur jag gjorde det. För när jag hade kommit halvvägs, så öppnade sig himlen och det smattrade på rätt rejält.
Har hunnit handla lite och varit på bibblo. Lånade hem några böcker om gamla isländska kungasagor, bal om Harald Hårfager. Något ska jag ju roa mig med!

Underhåll

Om man har en blogg så måste man ju sköta den och hela tiden försöka att göra nya inlägg då och då. Det har varit lite skralt på den fronten. Det måste jag erkänna! I alla fall de senaste 2 månaderna. Har inte kunnat sitta vid datorn så mycket, då det har gjort så gruvligt ont i armen. Sedan sista veckan i juni, har jag inte kunnat fota ett etta kort, då jag inte har kunnat hålla i kameran 🙁 Och att gå med ständigt kronisk värk och ont och en arm, som man inte får / kan använda. Då tryter humöret! Humöret tryter ännu mera, då jag inte har fått eller kunnat göra ett skit på hela sommaren! Men på fredag, på fredag ska jag ÄTNLIGEN få dansa!!!!
Jag har inte fått bada en enda gång i sommar, jag har inte fått cykla, jag har inte fått träna, jag har inte fått måla… Jag har inte kunnat göra ett skit pga armen. Så denna evinnerliga värk. Humöret tär!
I dag har jag varit in till stan, var busig igen och trotsade sjukgymnastens order, om att jag inte riktigt får cykla ännu. Men båda däcken behövdes fylla på med luft. Rick som en raket hem! 😀

Sedan är hjärtat litet trasigt och ledset också. Men inte värre, än att jag har vänner som kan hjälpa mig att lindra och laga det.
I går trodde jag det skulle bli åska. Såg så ut, kom ingenting. Har regnat 2 ggr på hela sommaren. Men det blev vackra färger uppe i molnen. I går var jag på turné med mor. Köpte en ny ljusslinga. Har solcellampor, men har en liten filur som är och leker grävmaskin i blombänken. Hon fick vara till Therese i går och bli friserad och fin. Skulle jag också behöva bli.