Kategoriarkiv: Anna

Sjukhus

I måndags, den 5:e september. Så hade jag tid hos hälsocentralen, för att lämna prover på långtidssockret. På tisdagen, ringer min diabetessköterska och sa att jag måste komma till hälsocentralen NU! Hade långtidssocker på 130! Så det blev kontroll och nya prover och fick även väga mig. Deras våg och min väger lika, det känns skönt. Sedan fick jag en remiss till akuten.
Trodde i mitt stilla sinne, att jag skulle slippa få göra Corona testet. Men icket. Jag viftade bara lite med armarna 😀

Fick komma hem från sjukhuset i fredags. Peppar, peppar behöver jag inget insulin än. Och läkaren trodde inte jag skulle behöva det. Fick en till tablett.
Annars mår jag bra.


Medans jag väntade på akuten, för att få komma upp till avdelningen, satte de in ett dropp.

Jeans!!!

Kolla!!! Jag kan ha jeans på mig!!! Har inte kunnat det på två år. Stomipåsen har suttit så tokigt.
Det känns både roligt.
t och ovant att kunna ha vanliga kläder igen.

Boendestöd

I dag har mitt andra boendestöd varit här. Det är två stycken. B1 som var hit förra veckan, pratade vi om och gick igenom aktiveringstavlan. Det blir hennes uppgifter. B2 som var här i dag, pratade vi om struktur och kost och hälsa. Det blir hennes uppgifter. Det känns bra! Hoppas jag kan få ordning på det.

Sunderbysjukhus

I onsdags var jag till Sunderbysjukhus för en undersökning ang att jag inte känner när jag kissar eller kan hålla tätt. Taxin kom och hämtade mig redan 06.20 då bussen gick från sjukhuset 06.35. När jag kom fram till Sunderbyn, hade jag tid över till mitt läkarbesök. Så jag åkte först upp till KAVA avd 53. Jag hade tur!!! Min HUNK jobbade!!! Och han var fortfarande lika hunkig!!! 😀 Efter det besöket, gjorde jag en tripp till IVA. Jag chansade bara, att någon av sköterskorna skulle jobba. Fick träffa en. Och de skulle återkoppla till mig, för att boka in ett besök, så jag får komma dit och titta.

Sedan gick jag till cafeterian och åt frukost.

Jag fick en kateter i slidan som mätte något med kisseblåsan. Sedan fick jag en kateter i kissröret. Där sprutade sköterskan in koksalt och jag skulle säga till när jag började känna mig kissnödig, blev mer kissnödig osv.

Detta mättes som typ en EKG kurva. Sköterskan sa att hon förstod om jag inte kunde eller kände när jag blev kissnödig. Min kisseblåsa lever tydligen sitt eget liv. Den kissar när den vill och var hemsk stressig.
Lie som småbarnen, när dom säger att de är kissnödiga, så har de redan kissat.
Däremot tömde jag hela blåsan oavsett mängden jag kissade. Och det är ju bra.

Resultatet och vad som kommer här näst får jag veta under kommande vecka, eller nästa vecka.

Home sweet home!

Detta blir ett inlägg utan bilder. Men det ska nog gå bra det med, även om det är lite tråkigt.

Måndagen den 28:e februari 2022, åkte jag först buss upp till Luleå. Där fick jag vänta en sund, på bussen, som skulle ta mig till Gällivare. Tur det var fint väder, så jag kunde stå ute i solen och vänta. Eftersom jag inte hade åkt denna linje förut, så vågade jag inte vänta i vänthallen. Resan upp gick bra, såg hela 4 renar! Kom fram till Gällivare och patienthotellet halv sju på kvällen. Så det var bara att boa in sig i hotellrummet och sedan gå ut i matsalen och göra den sista måltiden. Jag hade tid för op kl 7 på morgonen den 1:a mars.

Operationen tog 2 timmar. Allt har gått bra. Dock tål jag tydligen inget antibiotika. Som i Sunderbyn, blev jag illröd i huden och klåda from hell. Så nu vet jag det.
Tisdag kväll fick jag feber. Den gick sedan upp och ner. Från 39 så ner till strax under 37. Den natten sov jag med 7 st täcken och frös!!!
Matlusten har inte varit någon höjdare. Men å andra sidan är inte sjukhusmaten det heller.
Magen är fortfarande svullen och kan så vara i någon månad. Så hade jag bråck i magen, från förra operationen.

Hår!

Sedan jag blev sju, lossnar det jätte massa hår. Bara jag drar fingrarna genom håret, så lossnar det stora tussar. Det är efter den stora dosen med dialys och av alla mediciner som jag fick, när jag låg på sjukhuset.
Det här är från morgonens borstning av håret. Det är ändå LITE, mot för vad som brukar lossna!

Sista dagen

I dag var det sista gången på Öppen Rehab på sjukhuset. Jag fick guldstjärna och ok stämpel i rumpan! Det har hänt väldigt mkt i kroppen och med mig själv, under denna månad! Jag hade uppnått mina mål, som vi satte upp första gången. Min hälsa har blivit bättre, från att ha varit helt säng liggandes, från 22:a november till 3:e februari, till att kunna röra på mig! Fortfarande balansen som inte riktigt vill vara med.
Klarade av att hoppa hopprep i dag, utan att ramla! Att det blev ett hopp, vila och hitta fokus och balansen igen, hör inte hit. JAG HOPPADE!!! Och JAG KLARADE DET!!! Som är det viktigaste!!! Och att jag klarar och når mina mål som jag sätter upp.

Upp & ner

Utan att jag bad om det…
Hamnade livet upp och ner…
Utan att jag ville det…
Hamnade livet upp och ner…
Allt rasade samman…
Marken försvann under mina fötter…
Livet blev ett stort svart hål…
Livet blev tomt och utan minnen…

Funderingar

Nu är det slut på den 3:e v som jag har varit hemma från sjukhuset. Det är fortfarande enormt svårt, att förstå och ta in, att det inte är så länge sedan jag var jätte sjuk! Hela december är ett blurr, minns ingenting!

Det svåraste nu, är motivationen att komma igång igen. Komma igång med motionen och kosten. Kosten borde inte vara några problem. Men inget smakar gott! Motionen är det värre med, när balansen och benen inte riktigt vill vara med.
Och hur hittar man motivationen i dessa corona tider, med att komma tillbaka med motion som jag ÄLSKADE att utföra, tex vattengympan i varmbassängen. Nu är allt stängt! Hur hittar man alternativ? Och att det ska vara så jäkla svårt, att ändra sina matvanor och levnads sätt! Blir så arg på mig själv!
Det är inte svårt att äta Frukost, lunch och middag. Eller att ge sig ut på en 30 min promenad. Det är frustrerande att inte kunna utföra motionen. Min största fasa, är att tänk om jag inte blir något bättre än vad jag är nu. Trappor är svåra att gå i, spec när det inte finns någon ledstång.

Jag vet inte, vad det är jag behöver, för att komma igång. Jag har alla verktyg man kan ha. Vill inte och vägrar hålla på med dieter. Det här handlar inte om att jag ska gå ner 15 kg i vikt till midsommar. Nej, det handlar om en livsstil, som jag kan leva efter.

Men hur återhämtar man sig efter en lång tids sjukdom? Efter att ha varit säng liggandes i 2 månader, att inte kunnat göra något själv? Hur kommer man i gång?